Ja, hur känns det egentligen? Det känns sjukt bra. Och jätte konstigt. Har haft kul där, även fast jag också har hatat det. Och jag har lite ångest, för vart ska jag nu jobba ? Och känner mig lite nostalgisk, lixom efter idag så kommer jag aldrig mer trilla och slå mig. Aldrig mer kommer jag gå runt med den fula kepsen, låångt nerdragen. Aldrig mer kommer jag snubbla och tappa ut den nypåfyllda dressingen.Aldrig mer kommer jag på skämt blir utskälld av chefen. Aldrig mer kommer Erik och Anton höja volymen på mikrofonen, och jag skämmas ihjäl. Aldrig mer kommer Erik säga: 'Hej älskling', jag kommer aldrig mer få skriva mina fina men ilskna lappar och hänga upp över hela Sibylla. Och Erik kommer aldrig mer behöva slitna ner dom, för att han haatar handskrivna lappar. Inga fler glasspauser eller storstädning med Caroline. Inga mer mongodamp på Anton. Aldrig mer kommer Erik mobba mig och Anton säga: 'va snäll mot min flickvän'. -haha
Men samtidigt, jag kommer aldrig behöva bli inringd i sista minuten, få skämmas eftersom att allt är slut och allt dröjer. Aldrig mer skitsnack och dumma intriger av personalen. Aldrig mer tvångsstäd för att ingen annan gör det.
Det känns bra och dåligt på samma gång, men jaja, vi ses ikväll efter jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar