Tårar rinner ner för mina kinder precis som snöslasket rinner ner för fönstret.
Jag är lika arg som vinden, som ilsket sliter och drar i huset.
Hur kan han få försvinna från oss?
Jag inser att detta är en oerhört självisk tanke, det finns ingen som önskar evigt liv. Men han borde ha fått någon slags belöning för sin osjälviska kamp.
För jordens och mänsklighetens skull borde han få evigt liv.
Jag minns en regnig dag för sex-sju år sen. Jag var tolv och skrev en lista med saker som jag ville göra innan jag dör. "Punkt 7, träffa Nelson Mandela, berätta för honom att hela världen känner till hans godhet och storhet."
Nu kommer jag aldrig kunna ha en chans att stryka över den punkten. Ännu mindre än innan.
Hans död gör så ont i mig. Han har gjort så enormt mycket gott, inte bara för Sydafrika utan för hela världen.
Men hans död var inte oväntad.
Det enda jag kan göra nu är att tända ljus och sörja. Och be om att han kommer till en ljusare värld än denna.
Nelson Mandela, a true believer in mankind.
Tack min Hjälte, och må du vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar