Igår mötte jag upp Alexandra, vi drog till stigbergstorget och fikade medan vi inväntade Oskar. Lite senare kom Elsa och vi såg Kapten Röd, så jävla fin. Sedan drog vi till Bengans, köpte ett par album och hade det trevligt.
Efter en lång väntan, så kom Oskar. Fin som aldrig förr.
Han spelade ett par låtar och sedan var det signering.
Och mitt hjärta smälter när jag tänker på det.
Jag sa till honom att "från balkongen" är en av de finaste låtarna jag har hört. Han svarade att det var hans favorit, och så gav han mig en high five, men han dröjde kvar med handen och greppade min och jag trodde jag skulle dö.
Det är något speciellt med hans blick. Det känns som att han verkligen ser mig. Som att han verkligen bryr sig.
Det var sjukt fint.
Förjävla fint, trots dålig bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar