Astrid Lindgren

Vargen ylar, i månens sken. 

Han vill, men kan inte sova. 

Hungern river, i hans varga buk. 

Och det är kallt, i hans stova. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Vargen ylar, i nattens skog. 

Han ylar av hunger, och klagar. 

Men jag ska gen' en grisasvans,

Sånt passar i vargamagar. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Sov, mitt barn, i bädden hos mig.

Låt vargen yla i natten. 

Och jag ska gen' en hönsaskank,

Om ingen annan har tatt' den. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Du varg, du varg, kom inte hit. 

Ungen min får du aldrig. 

Skrev texten ur minnet, så det är mycket möjligt att den är fel och jag tror att det fattas en vers eller två. 

Men den här fina låten från Ronja Rövardotter är en av de vackraste jag känner till. 

Sjunger alltid den för min systerson när jag ska natta eller trösta honom och det är alltid den låten jag tänker på när jag inte kan sova. 

Åh fina Astrid Lindgren, du har betytt så mycket för min barndom. Helt klart underskattad. 

Och jag är så ledsen för dagens barn, som kanske inte kommer få läsa Astrids böcker, se hennes filmer och formas och lära sig av hennes snälla språk och kloka berättelser. 

Finaste, finaste Astrid. ❤

Om jag någon gång råkar få barn, och det råkar vara en tjej, så ska jag döpa henne till Astrid.