Morgonbussar

Det är något särskilt med dom.
De är alltid fullpackade men trots det så verkar ingen känna någon, det är ingen som pratar.
Det enda som hörs är bussens motor som kämpar för att köra tillräckligt snabbt, trots det är bussarna alltid sena.
Sen hör man tidningspapperprassel, folk tränger ihop sig och sitter konstigt för att kunna läsa utan att snudda vid någon annan.
Det luktar nytryckt tidning.
Såhär är det tills någon gör (ofrivilligt eller villigt) ett ljud, det kan vara en nysning, någon svarar i telefon eller något liknande.
Och plötsligt är morgonbusstämningen som bortblåst.
Det är som att alla vaknar till, dom börjar prata, tidningsptasslet hörs högre, bussens motor bullrar ännu högre och det känns inte längre som att alla sitter på glas.
Detta är för mig det jobbigaste som finns på morgonen, jag blir irriterad över alla ljud, och det är alltid någon slemmig gubbe som ska sitta och prata med alla trots att han inte känner oss b
Gud jag hatar att gå upp tidigt.